Kategoriarkiv:Text 11.1 – 11.20

Lång semester,
från rivsåren i panna och på handrygg
från sångerna och kikarsiktet
från de frikopplade gesternas nedbrytande tomhet
Bortflugen,
medan rördrommen allena letar vidare
på den vida mossen

Bara det att vildkaprifolen blommar,
kronblommar och kvällsdoftar,
nedhäktad från Louvren
inflyttad i metabolismens iver
kränger, klättrar och tjusar
runt sinnen och salter
som din handstil
den där gången, i oktober
när du hade bråttom iväg

Har du gått uppe på en kraftanläggnings konvexa egg?
Bergens och flodens uppdämda massor
på ena sidan
svindelhöjden på den andra
Har du känt hur turbinerna maler tryck,
hur trycket maler fördämningen,
pressar blad och axel
Har du undrat över påfrestningen
över att – faktiskt – ge vika

Det är ringar av rundhet
kring kartografens bortvända blick
Det är inget där, sägs det
med avvärjande, senfärdiga gester
Inget där?
Inget kvar

[Lacrimosa]

Det blyga jaget ska gifta sig
bakom bibliotekets hörsal
Bruden i frasrött med mormors bomullsband, lindade
Nu väntas vittnen
stelkantade gråblickar
ska läsa av och skriva på,
mäta upp och hålla isär
(Men) jagets brud och brudens jag
vilar i orons frånvaro
smygler snett, ner, mot gröngräset
fingrar på fingrar

Vi blåser bläck över golvstora papper
fäster höstlöv i armveck och grenpar
som skaparen i urskogens tid
blåser vi svärta över ytans
gapande papperspixlar
Det blir en gripklo borta i ditt hörn
som fallen ur dina händer

Badet, handen
Hur ska jag kunna minnas
en kväll bland änglar

Det är den tjugonde
jag vet inte, men kan det räcka nu?
Flyttar över på höger sida
Radon frisätts när urberget bryts ner
det är det som luktar och smakar
Fötter, tankar, steg
det är så det måste börja
Det kommer i nummerordning

Det är på det röda gruset
han säger det där om kräftan
han använder det ordet
Som uppflugna trastar på krafledningen
svart-rader, fler och fler
som här
klor
griper, nafsar och far

Du vet inget om Venus
och lampoljan är slut i butik
ursinnet griper omkring sig, slår ifrån sig
skäller och spottar
Ljuskäglan släcker sig
sträcker ut sig
och lutar sig in i mörker
Du är arg, som det skakar