Kategoriarkiv:Text 11.1 – 11.20

Du måste tjäna,
kalv eller kall, ris eller rus
undkomma tronens spira och äpple,
svärd och mediciner
I det omvända upphör viljan
som följer,
som följer av att följa reskript och nycker

Så, nu letar jag efter dig

Det finns ett kryp på Madagaskar
som lever i 800 år
Redan efter en bråkdel av sitt liv
har den lärt sig att gå vilse, tappa tron
Den kryper så, mot havet

Jag vet att det inte är symfonin som brinner
som härjar och blossar
Det är ICA-ved och äggkartonger
men det sjunger bleckhornsmörker och celloprakt
som vore det en grand final

En arbiträr rörelse i cylinderns rundgång
rotar och rör
Persiennblad som viks upp, vinklas ut mot ljus och sikt
Armen faller längs sidan
en knuten hand öppnas, senor släpper sina fästen
hänger fritt
Är det över nu?

Vi väger ordet veranda
vandrar runt det
I ett hörn en slagborr, i ett annat en tenor
Inga häpnadsväckande stavelser ändå vetter det ut mot viken
och vattnet
där vi låg
och såg ett hörn av skogen, en rät vinkel
i allt det amorfa
Såg sammanstörtningar av bärande konstruktioner
plintar och blodslinjer

Kunde vi samla allt i en ring
lägereldens mitt, hålet i återvinningen
kunde vi gå dit med allt
Isarna går upp, grå, utbreda
som när värkens spjärn förs ner i buken
och upplöses som vågorna efter stenen

Du samlar förstrött din flock
färre
och färre individer, brännmärkta vandrar iväg
stav och fårad erfarenhet förslår ej
Men några är ännu här, tänker du
Tänk på dem istället

Dolt därinne i cellovrålet
flämtar din ilska
Polerat härute
En slumrande drakes oförrätter
sticker och förtär
Uppflugen sen, serveras gin och genväg
valven sluter sig kring ett monofont mummel

Du är nära din rymd, säger du
nära nu
dansens lätthet i ett sfäriskt djup
Fästen lossas
barnen, alla barnen, vinkar visst
Du stiger med knutna händer i byxlinningen
som blytyngder kring ballerinans vrister
Snart bara blinkande stjärnor
i en fram-och-tillbaka-rörelse
puls i avtagande synlighet
Det att se, försvinner
Kyrie eleison

Så många jag utspridda, silade
i rörelse
utspridda vid sidan
där den ene tar omkrets
letar sig någon annan till ytterkanten av Terra incognita
En cirkel, en utpost
Men de flesta köper mjölk och kastar vatten