Kategoriarkiv:Text 02.1 – 02.20

Hon vänder tvärt
ser åt ett nytt håll
först profilen sedan bara nacken
Men de uppvikta jeansen
och bandet i håret
och övergången, stannar

Bönen försvann
när vi planerade
packade låskarbiner, block
och dubbelrep
nu kommer den åter

Min tystnad tolkas som samtycke
men jag har ett nej
större än tidens takbjälkar
eller större
som omsluter
era nickedocke-tankar

Det är först nu han kan njuta
det sinnesutvidgande,
lagvidriga
skarpa och runda
Men när ursinnet runnit undan
avstår han

Tankar avsöndrade
lång där borta
återkommer i en båge
och avslöjar
en lämnad,
en saknad tillförare

Han har en blödning
som nyss utspillt vin
på vit linneduk
Just det –
är det inget att bry sig om
Men jag vänder mig bort

Felbongas inte längre
eller summeras, framåtlutad
mellan tumme och finger
istället pekskärmar
och kliniska notor
och den varma bjudsnitten
är en kalkylerad baktanke

Öppningen är storslagen
– ett livsverk
Men sen,
man kan ju knappast hänvisa
till en sprattlande, förkvävd ytlighet
smutsgul

Det tar tid,
han vänder sig bort
ögonblickligen
kisar
Men det som ska berättas
står kvar,
bortvänt leende

Jag säger inte det där jag har på tungan
det måste man inte
en återhållen replik
är också en replik
måhända mer meningsskapande