Kategoriarkiv:Text 02.1 – 02.20

Det är inte hennes
handstil
inte hennes handstil
höjddragen och anpassad
inte hennes
Det är gravörens

Blöta tegelpannor
en hängig gullviva
frånvaro av röster
och dörrar som slår
utläst DN och regn
samlar slag i bastkorgen

Du är inte som jag
tror
jag är inte som du
tror
Vi har det gemensamt
att vi utgår från
oss själva

Hon har tittat noga
delat upp
gjort bitar
för att komma honom nära
Nu står hon där
utan vålnad
livrädd

Grönt
grönt över dig
över mig
överallt, grönt
Det svarta inom ramen
ler, ogripbart

En rumänskt historia
blodig,
upp mot de desinficerade underarmarna
om grava misstag
Men utan skam och byråkrati
med märgfullt, skrattande allvar
burleskt

Försöker få syn
på skuggorna
som befolkar mitt sammanhang
Man vet att de är där
fyller var dag
svarar på frågor, frågar efter svar
skarpt, ömsesidigt, osynligt

Orden syns på deras läppar
han ser dem
färdas och fångas
och åter, och åter
Han vill stundtals vara med
men blyledan blänger

En danslärare sitter med sina tunna trådar
och sin fickspegel
Först mascara,
sen bara fastfrusen blickhypnos
Vid Danderyd går hon av
jag förblir

Plötsligt är den här
slår i sambanden
klipper länkar
och trasar balanser
Utrota eller införliva
beror väl på om den är sann