Kategoriarkiv:Text 04.1 – 04.20

De står på hållplatsen
sneglar, då och då
åt vänster och nedåt
undviker knyckigt varandras blickar
Tangenter ut i mörkret
medan vägvisaren står still

Decembermörkret hänger lågt
över en upplyst gymnastiksal
Ringarna lodar
högt från taket
Pojken tar sig för halsen
och tror att han fryser

Rimfrostmärkta kapillärer
kalligraferas mot natthimlen
När ingen ser på
bryter han cirkulationen, tvångsmässigt
vred på skönheten

En bok skriver sig klart
när rådhusklockan markerar halv
Följer hågkomster
in i hudvecken
och sträcker ut i landskapet
I kikarsiktet står de i rad

Han har sin rymd
säger han
små ljushål att skicka
ut blyertstriumfer
och droppa syra i
Små hål för änglarna
Han har sin rymd
uppspänd likt en valbuk

Älven flyter trögt ut under bron
ljus svajjar gult
Kvarterets spår tankspritt undansopade
igen, öppna scener för intryck
och nedstamp
Du tassar på tå

Häver sig upp i lätthet och luft
kvällens ackord
på morgonens fingertoppar
Befordrad
som en stickad basker
uppskjuten i pannan

Djupköld och solis
vandrar över vikarna
Halmbädd åt änder
händer i händer
pulka och pimpelhål
Alla tillryggalagda distanser
fingervantar och försoning

Den smyger ut
gul mot det svartvita, ryska snöfallet
Han sitter innanför, vid glödlampan
och väntar
loopar scenen vid soffan
vänder och vänder,
henne ryggen

Han svär hela vägen fram
men ilskan mäter inte upp
Motkraften blir till mutter och tystnad
markerar hans profil
och ställer, steg för steg
in skärpan