Kategoriarkiv:Text 05.1 – 05.20

Drömmarna går starka
med underströmmarna
De uppsvällda
bottendjuren
vakar aggressivt
medan de planktonlika tankarna
irrar nervöst

Du är nykter och upplyst
starka lampor exponerar
operationsbordet
Kliniska förflyttningar av A och B
Men trött
C rycker oväntat när du drar i D
Nu jämnar det ut sig

När orosblicken möter de skirgröna åkrarna,
fotbollströjan och den sovande kyrkan
knådas knutarna lösa
Han undrar över oron
Varje morgon
rädda dagen

Det är solstilla idag
utanför tramsar de lockiga
men här är det stumt
och stilla
Det är från den här platsen
man kan vända vinden

Du återkommer till din sandman
vid stålblankt hav
Hans eviga blick och spastiska baptistdopp
Säreget laddad
söker sig bilden ditt mitt
Jag glömmer honom
från gång till gång

Det vackraste trädet växte vid blindskolan
En blodek med majestätisk hållning
Vild manikyr ut i bladspetsarna
och en fullt utvuxen grengloria
men långt ifrån fåfäng
Jag tänker på dem,
men mest tänker jag på mig själv

Det finns människor
verkliga och overkliga
som har roller i urscenen
De står där
mer eller mindre nära
med sin inverkan och sin inbördes ordning
Några har många entreer och ständiga utfall
andra nästan inga
Man vet inte
Man vet inte
När en faller ifrån
faller en ifrån

Det pekas på än det ena
än det andra
gummiskor och överenskommelser
Jag går enligt tablåer
korrigeras av vinklar
och järn
Det är därför
jag inte står i grönskan
och tar farväl

Hon sover på hans arm
en timme kvar till sommargryningen
Andetag upp, andetag ner
Blicken vandrar längs takets kurbitsspår
Tiden sjunker undan
oron blir en saga

Han berättar om farfar
sträng med siffror och barn
om tagelstoppning och kopparnitar
borggårdar och tågräls
Det sista slaget
med öppen hand
landar och landar, blossande rött
Nej, han berättar ingenting
om farfar