Kategoriarkiv:Text 06.1 – 06.20

Ekraden står som en inverterad Potemkin
Där bakom vaktar barr om barr
gran och tall
Mörkret kunde lätt sluka filten
och den orangea termosen
Nedanför viker fältet ut sin väntan

I Santa Maria Novella
några steg från stationen
står bänkraderna stilla
Leverbrödaren pekar på en detalj
pekar och placerar, tänder och visar
Analysen lockas dit där den är omöjlig
Tankeljusen tänds och brinner, tågen går
i bänkraderna är det bleke

Upptäckt något
men svårfångat
liknar inget annat
man sett eller läst
En skugga som blir kvar
när både kropp och ljus flytt

Ont fördrivs med ont
är en outhärdlig tanke
men svårförnekad upplevelse
Eller är det något annat
en katastrof
som hittar hem

Det svarta flygburret
uppe i frostbusken
som ett foto från första terminen
Det ska snart vinklas, kornas och kontextualiseras
Trasten rycker vidare
högupplöst

I den välmåttade vattenspegeln
kan man ana öknens nedbrytande törst
sandstormens eviga malande

Oskyldig på ytan
men i lika delar upphöjd och förbannad

Med måtta och noggrannhet
passas repliker
vänner emellan
Sedan länge inövade
plus några nya om glömska

Från början åtta
sedan inordnas tristia under acedia
som beskrivs med 16 olika tillstånd
tepiditas, mollities, somnolentia, otiositas, dilatio, tarditas, negligentia, inconsummatio, remissio, dissolutio, incuria, ignavia, indevotio, tristitia, desperatio och taedium vitae
Ett biktbås och en bingobricka

Uppklättrad på en svart stenhög
ser man den
Solen landar sin brännande förödelse
Hukande man ögonblöder
barn är hund
Jag kom hit per buss
och kommer aldrig härifrån

Inuti boetten dansar urverket
mäter med stil och precision
Först om fyra år
ska det rengöras
Fyra år
Ingenting kan hända
fram tills dess