Kategoriarkiv:Text 06.1 – 06.20

Vi lyssnar på radiosportens oupphörliga nu
där slipper vi tanken på annan tid
Du har en förhoppning
jag har en annan
3-2, 2-3
Det är det som är vi

Hon berättar om en trädgård
svåra sorters äpplen
och annorlunda himmel
Hon talar om det milda
bladens vagg och markens fukt
den är icke alls förbjuden
vaktas av inget torn, inga trådar
Härifrån ser man grenens kart
och stammens knot

Det är Hjalmars
en del av ett helt
som nu är spritt
avklädd sin schagg
Men det är inte det
det är insikten om slarvet
om rädslan att lasta sig
Fästpunkter strös
tvångsmässigt
för vinden

Värken lamslår
böjer och blyar
inte ens det här
går att fullfölja

Bakom ridåer
i rader
ovanläder, klack och plös
somliga panterblanka, på smygväg bort
andra nippervita, klackhissande på stället
i våningsrader, till avlägset utbud
En flickas ögon
särar ridån
med försikt
och stigande puls

Jag känner
det är faktiskt sant
en kille
som är rädd för sex
växel sex
Han kan heller inte
hantera en trampolin
Det är för nära
det rakt motsatta
säger han
killen
som jag känner

Torr ved
sprätter
nyslaktad höna
Doften driver
blickens rovgiriga begär
Man mäter ner
timmarnas ljus
rårött halstras mörkt
Där borta,
en dörr, en säng och ett lås

Ur den bottenfrusna tystnaden
spelar han sprött sin försoning
på glasgitarr
Svagt spelar han
alltför höga toner
bing, bing
Som första vårlöken
efter oljekatastrofen

Den gröna fåtöljen
bredvid sängen
sitt där, suttit där, satt där
ett helt förlopp
vaksamt vakat
vaknat
och återvänt
fötts och dött

Svallvågor
speciellt nattetid
sköljer, och sköljer
andetag
slutna
slutande, slutar
sköljer
och slutar