Kategoriarkiv:Text 07.1 – 07.20

Ett nypon på solgren
tittar fram
kastanjeögon på ett tåg
Fält färdas och åkrar
till förbrukad ändstation
där tegel är en färg
– för lätt, för lätt

Matchboll,
en lätt volley
mot soffan på Östermalm
herrgårdens alla hemligheter
väntrum och deletes
Ett räckhåll,
slags identitet
i korridoren

Åter incirklad, fästad
nålhuvudet mot det himmelsblå
Ingen yta för det egna
ingen ornerad retur
bara ögonallt
och ett bokuppslag

Andra flackar med blick
och motorrusar
miljonmötet väntar i nyinvigd stad
Bildjuret gläfser
mot långsam övergång
När vår morgonpromenad är slut
är också dagens höjdpunkt det

Som en blind
förbi kärleksträdet
uppför backen
höger Vallhagsvägen
vänster Virkesvägen
Vid grusplanen
syns kropparna och orden
här hissades himlen
blandades utklösandet med inkapslandet
kroppsvätska med kritgrus
som stelnat och byggt

Bara spegelbild vid val-atlanten
ögonpar som glor blankt
slinter glatt
Hyllade harpuner
och täppta blåshål
Inget exegetiskt fäste
trots knivskarpa konturer

I en gryningsgul dröm
är sömnen avlägsnad
nattportieren noterar då och då
i uppvälvd liggare
kvinnor går, män kommer
Stenhusens filtar faller
och rodnaden stiger
Han hör jublet
låter det vara
och verka

S-s- snittsår
vid skridskoträdet
En avlägsnande mockarygg
mjukt tecknad
mot det låga vintermörkret
hämtas tillbaka
Ögonblodet brusar och sölar
Dit till bländlampor och speglar
hit till oklart vad

Bodde på poste restante
nära Marias kyrka
ovanpå märkte en kvidande kattkvinna ut
tystnaden och tigandet
Till ett hörn kom en
tvåspråkig tvååring
och öppnade ett nytt lexikon

Erövraren erövrar
slår slag i slag
ritar upp, mutar in
I grå bonuskostym
trär han läppar upp på tråd
torkar med avsmak bort
det röda
stänger och låser