Kategoriarkiv:Text 09.1 – 09.20

Knäpper upp ansiktsdragen
lossar spännskruvar
och dämpar röstens tryckvåg
till en viskning
Barnet smyger in
och rullar ihop sig

Morgonljus över torg
är lätt,
vinden sval från bergen
vädrar ur gränder och tidsåldrar
som vinterlåsta verandan
denna majmorgon
när natten är över

[Piazza del Campo]

Korsvisa reglar
håller det du säger på plats
bär upp ett plank för dina teser
Från en elakartad kvist
hörs ett valthorn
ännu återhållet
mumla i mellanregistret

Tidigare ingick du i familjen
liljekonvaljer
men numera
i familjen stickmyrtenväxterna
Här och var
fridlyst

Runt om
unghästar
inte längre
den bruna, den vita, den grå
väntar och säkrar
väntar och säkrar

Du försöker med ditt allvar
röd på röd prick
grönt dit man kan gå
Du försöker med turtagning
kan acceptera tvärkast
Istället
upplöst och ihållande
färglöst flyttas
utanför din räckvidd

Knivskarpt i gräset
den oefterhärmliga konturen
av en plockad konvalj
skuggan famnas för ett ögonblick
sen stiger den upp
i ljuset, vingad

Sångens mönster
dess återkommande figurer
stänger inne
köttbrölet
och det bavariska bruset
Det lackar
snarare än den önskade motsatsen

Det lägger sig
jämnar ut sig
och fyller upp hörnen
På knytslag
följer den öppna handens svek
Rasande
mot ringrepen
tar meningen ny sats

Varje morgon upp
vit bomullsskjorta på
noteringar
i det gula blocket
7-åringens handstil
Barnet där, i potensen
kuvade lockar
och rädsla