Kategoriarkiv:Text 09.1 – 09.20

I pixligt mörker kom kriget
knatter och krevader, kliniskt
blod mellan floderna
Mot porten till huset med dårar och druckna
bultar han sig sårig
rasar och bönfaller
Jag vakar, gömd
bakom hushörnet, som mantlad
– vill hem

Avskyr
– starkt ord –
nuets fascistiska rätning i minnesleden
upptäcker bara hypnagogt
groteska fysionomier
irrande fantasmer
ett dödsbuds fängelse
Nuet slipar in måtten

Nickas bekräftande
nodd, nodd
lids martyriskt
där han går
armkrokens samförstånd
åt vulgärfolkets grimaser
fy, fy
Det är nederlag och segertåg
i spegelkorridoren

Svart vatten ligger vänt
och åkern
strandvassen samlar morgonsol
i krushåret
Från landsvägen hörs ett
hermetiskt rundgångssurr
snart överröstat
av rävhonans uppmärksamma vädrande

En dödsmask nedtrampad i frostgräset
likt en vanställd äggkartong
Hålrum, ögonvitor
och parallellstreck
utan kodad innebörd
I frostgräset

Likt Cage
mäter det inställda samtalet
ut sin tid
sekunder
och sen, efter en stund
minuter
Natthälsningen flyger osäkert
genom luften
I glipan mellan fönster och rullgardin
tornar inlandsisen

Namnet på platsen äter sig in
små typer
som gräver i det grå
Där hände din skugga
Där, bakom vars flor
du kan strida
med platsnamnets
monotona manifestation

Hon tror inte på att alla snöflingor är formunika
Inte på sandkornens nummerserie
Inte helt på äpplets fall
Hon tror på att det snöar
resten är kvar
att uppleva

Det är bara nu
du kan säga så
inte sen
när det inträffar

Bara fantasins sprakande vitalitet
kan teckna rädslans konturlösa kanter

Sen blir allt banalt

I grekisk sand
utan minnen om de stora krigen
väderkvarnsvevar han mot skulden
Drömmens kalksäckar
ligger staplade
där de sista hönsen sprätte
i bakgrunden suckar
natthavet